sweetheartsweet

Kanske är dax att skriva lite.egentligen inte så längesen jag skrev och kanske inte hänt så mycket intressant heller dom senaste dagarna som mest bestått av jobb, plugg och vilda diskutioner....

Sen vi kom hem från USA har min tid mestadels gått till att plugga, känns inge kul att ägna nästan all vaken tid till detta. Hemmet kommer framförallt iklämm, känner  att jag varken har ork eller lust att städa, diska, laga mat osv. Det är inte likt mig, inte för fem öre, jag vill ha städat och snyggt omkring mig men känns bara som nej jag orkar inte idag varje gång jag försöker ta tag i det. Kanske för att det är mycket inlämningsuppgifter på distanskurserna nu och mycket plugg med engelskan, det är inte lätt asså...men måste kämpa och hålla modet uppe. Helgen bestod dock inte med pluggande, istället var jag typ bosatt på jobb, jobbade 7-17,30 lördag och 7-21 söndag, tuffa pass...och inte blev det bättre av att ha en vild diskution med Jonatan lördagkväll. vad vi diskuterade vill jag inte ta upp här det är något mellan honom och mig. Men jag vet inte...mycket svar men ändå inte....det är mycket jag vill som inte han vill och vise verse. lite smått jobbigt men vi ska nog kunna mötas någonstans på halva vägen....dock får jag nog ge upp en sak...men men....får se om jag kan det...
Idag har dagen till största delen bestått i att samla tankarna efter alla helgens händelser både hemma och på jobb och försöka fokusera på att plugga, gick inte så bra, satt mest och pratade med syster itelefon eller hittade andra anledningar till att slippa fokusera på Carl Rogers teorier inom psykologin ;) men kom igång sen iaf. Träffade några klasskamrater på stan och pluggade igenom en hel del på engelskan, dock mycket kvar att lära sig inför provet men blir mer plugg på torsdag med dom så det ska nog ordna sig....Det va det om det!

Sen...ja sen har vi dom andra tankarna i mitt huvud, kom på att jag bara varit "hemma" tre gånger detta året, fattar ni tre små fjuttiga gånger...fan känns piss åt helvete asså. Benjamin vet´knappt vem jag är, Ariel vet men hon är lite försiktig när jag kommer och det förstår jag. Och mamma, johan, pappa, farmor, mormor, morfar, nettan, cia och alla andra där hemma dom saknar jag oxå något så fruktansvärt mycket..känns så tungt att inte veta när jag kan åka hem nästa gång och träffa dom. Och nu ska pappa opereras oxå, hur ska detta gå kommer han klara operationen, kommer han bli helt återställd, kommer han kunna börja jobba igen? Jag vet inte och att inte ens veta om jag kan träffa pappa när han operats känns tungt...men vad gör man tågbiljetter hem går på nästan 1500, har inte råd juh...tråkigt men sant...Hoppas bara av hela mitt hjärta att pappa kommer klara operationen utan problem och jag hoppas verkligen att ni där hemma vet att ni alltid finns i mina tankar...släktingar som kompisar...saknar er alla lika mycket och önskar egentligen att jonatan skulle vilja flytta till skåne så jag hade fått träffa er mer...men han vill inte och jag vill inte lämna honom för familjen hemma. Jag vet juh att familjen finns där och att jag alltid är välkomen hem och jag kan inte tänka mig ett liv utan min älskling, önaskar dock att han ibland skulle kunna sätta sig in i min situation och förstå mig och inte bara säga men du får väl åka hem en helg då..det är inte så lätt juh...jag åker hem träffar alla men sen åker jag hem till vår vardag igen och allt flytter på som vanligt. Jag trivs här uppe det gör jag absolut, men saknaden efter familjen är så otroligt stor så det gör ont.usch....Älskar er alla där hemma glöm inte det!!!


//Paulina

Som ni flesta vet har jag varit i stora landet USA, närmare bestämmt i New York! Åkte med Jonatans familj dit och hade det så skönt..men som man brukar säga, borta bra men hemma bäst, det va skönt att komma igen igen efter en vecka där, samtdigt som jag kände att en vecka till skulle inte skada. Det va mycket att se och mycket att göra på dom 6 dagarna vi var bort. Kan säga att jag fick ett annat intryck av New York än jag hade, man förstår inte hur stort det är förrens man verkligen varit där och sett det med egna ögon. Och en sak till, förstår nu varför amerikanare inte är trådsmala, fast food nästan vart man än vände ögonen och den ena menyn större än den andra, tacka gudarna för att vi gick så pass mycket som vi gjorde anars hade jag nog haft 10 kg till att släppa runt på idag haha ;) Kommer lite bilder och lite beskrivning på vart vi varit! =)

     

Jonatan och Anna när vi anlänt till NEW YORK

bilden tagen inne på Madison squeer garden.

Jonatan, Maggan, Lelle och jag utanför hotellet första dagen

Dax att utforska Manhattan

Bilden tagen inne i St Patric Catedral Kyrkan

  Haha tror jag fick påsjukan inne i kyrkan :P

 Söta Anna och Joakim fick oxå vara med på bild

 
 Mike och Lelle studerar kartan, som så många fler gånger under vår resa!

 Det mycket gamla tivolit på Coney Island

Utsikt från Brooklyn över till Manhattan    
 Brooklyn Bridge som vi efter denna bilden tagit promenerar över.
 Mycket vacker utsikt hade vi. Såg ut över hela Manhattan.

Bilden tagen från våning 70 i Rockerfeller Center. Parken vi ser är central Park,
Ja den är så stor :P
Helt otroligt vacker att titta ut över Manhattan härifrån.



Lite fler bilder fårn Top Of The Rock! (Rockerfeller Center)

Dax att åka hem och detta med stil ;) hahah



Jupp, det är en limosine ;)
Lite klass måste mann ha juh ;)

Men självklart har vi gjort mer än detta som jag lagt upp bilder på. Vi var på musseum, staten island, central park, världens största varuhus, china town, little italy och massa annat skoj =)

En toppenresa!
Tack snälla svärföräldrar för en oförglömlig resa!

Min älskade syster och systerdotter sussar sött!
Finns en lite rolig historia om vad som hände innan denna bilden togs.
Dom som trollen, Patricia, Ariel och Benjamin skulle vila, men lilla
Ariel hon somnade inte utan fick för sig att hon skulle sodastreema lite i köket.
Ni kan kanske sjölva lista ut vad pappa Patrik fick sen när han kom hem sen ;) hehe

     Ariel och Benjamin Ute i pulkabacken



    Mosters Tuffa kille!

     
En liten nybadad sessa
och en nybadad prins!




 Mosters tjej är tokig, hon älskar att klättra!



Detta är mina små underbara trollungar! Ja dom är juh inte mina utan min systers men jag säger altid att dom är mina. Jag är gudmor åt dom bådea två och jag var med under förslossningen när dom båda fick se dagens ljus för första gången! 
Jag tror aldrig jag kommer glömma den dagen Patricia ringde och sa att nu är det dax, Benjamin vill komma ut. Min enda tanke som slog mig då va, nej inte nu, inte 18 timmar till på sjukhuset. För det va så lång tid det tog för Ariel att lämna mammas varma mage. Det va tufft för oss alla som va med under förlossningen men det va tuffast för Patricia. Och ja, jag tror det va kanske 40 minuter kvar innan Ariel kom ut då sa Patricia, Ta ut ungjävlen jag orkar inte mer nu. Men när Ariel sen vilade i hennes famn tror jag nog all smärta och trötthet försvann, det såg så ut iaf. Det va en liten tjej som såg ljuste för första gången den 21 Oktober 2006. Denna lilla tjej är dock inte så liten längre, hon fyller snart 3, det är helt offatbart, vad fort tiden går.
Och inte dröjde det många månader innan Patricia ringde mig och beättade att hon va gravod med Benjamin. Det kom som en chock, jag sitter nere på VC för att lämna ett prov efter mina ständiga uvi och jag viste inte om ja skulle skratta eller gråta. Ariel va så liten fortfarande, hon va drygt 6 månader bara. Men Patricia hon har kämpat på och klarade en graviditet till samtidigt som hon hade Lilla Ariel som gjorde nya framsteg hela tiden.
Men sen kom dagen då Benjamin ville komma ut, Den 12 Januari 2008. Som jag skrev tidigare så va min försa tanke nej inte 18 timmar till, just den dagen va jag inte riktigt upplagd för det nämligen. Men han kom ut som ett skott efter en si sådär 5 timmar tror jag betsämt att det va. Denna gången en liten välskapt pojke.

Tyvärr har jag inte fått all den tiden med barnen som jag många gånger önskat. jag flyttade ju till Örebro strax efter att Benjamin föddes. Visserligen va det mitt val att flytta och hade jag inte flyttade hade kanske inte mitt och Jonatans förhållande varit så bra som det är, som som man brukar säga, allt ont har något gott med sig =)
 Nu är det lite roligt oxå på ett sätt att jag bor en bit från er, nu pratar Ariel himla mycket och för det mesta vill hon prata med Moster Lina i telefon när jag och syrran pratar, hoppas att Benjamin oxå kommer göra det när han blir lite äldre =)
ARIEL OCH BENJAMIN, jag vill iaf att no ska veta att även om moster bor 50 mil bort från er så finns ni alltid i mina tankar. Går inte en minut utan att jag tänker på er! Hade ni bara varit stora nog att åka tåg själv hade ni fått sitta på tåget väldigt ofta ;)
Glöm inte att moster Älskar er!!!
Puss och kram på er mina underbara änglar!

Ni har äntligen gift er och blivit man och hunstru!
Ni har givit mig två underbara barn =) ja dom är era fast jag lånar dom lite när jag är hemma ;) är juh trots allt både moster och gudmor till dom båda så lite är dom mina oxå så det är så ;) hihi

Men iaf, det jag vill säga är att jag är jätteglad för er skull att denna dagen äntligen kom. Snart har ni varit gifta i 1 månad, och gud vad det går fort. Jag hoppas att ni är lika lyckliga nu som den dagen och att ni förblir det i många år framöver. Ni hade verkligen ordnat ett superfint bröllop och den som klagar på det är bara avundsjuk kan jag säga. Den dagen jag gifter mig kommer jag aldrig hur mycket jag än försöker få ett lika vackert bröllop, allt var så fint och välplanerat. Helt underbart!!
Och ni var så himla vackra!

Och till dig Patrik:
Jag önskar dig, Alexandor och Michelle välkomna in i vår "lilla" familj.
Jag hoppas att du tycker det är lika roligt att vara en del av vår familj som vi tycker det är att ha dig i vår familj.
Jag vet att jag kanske inte har tackat dig tillräckligt för all din hjälp du gav mig när allt strulade med lägenheten. Utan din hjälp hade jag inte klarat ut den situationen det ska du ha ett stort tack för att du tog dig ann det och verkligen la din energ och hjälpte mig. Inte många som nyss "kommit" in i en familj som skulle göra det, men du gjorde det med öppna armar, så än en gång TACK FÖR ALL HJÄLP.
Och sen va det ju en sak till som jag aldrig kommer glöma, Jag fick vara med på både Ariels och Benjamins förlosning och det betyder så mycket för mig!
Att du gav mig den fina gåvan att få medverka dessa två underbara dagar går inte att förklara!
Nu när jag tänker efter så måste jag nog ta och bjuda dig på den där middagen jag lovat dig för längesen..hehe
Tack för all hjälp du gett mig, gåvan du gav mig att få vara med när Ariels och Benjamin kom till världen och tack för att du Älskar min syster för den hon är och gör henne lycklig varje dag!


Och till er båda!
Jag vet tyvärr att det finsn lite gnabb och lite bråk i familjebanden, dock vill jag poängtera för er andra som läser detta att jag antagligen vet långt ifrån allt och vill inte veta heller för det får ni sköta själva,men lämna mig utanför!
Men till Min kära syster och hennes man vill jag bara säga att oavsett vad så finns vi här för er! Vi håller ihop familjen och dess familjeband, det är trots allt kött och blod. Och vist, vi har våra dispyter och bråka ibland men vi reder ut dom iaf. Jag vill att ni ska tänka på detta, att vi finns här för er och jag vill inte att du Patricia ska tänka på allt och må dåligt pga saker och ting, Du har nog med annat att tänka på. och Patrik, du är en i Familjen nu och föralltid hoppas jag! Åren kommer gå och vi kommer få många fina och kära minnen tillsammans och säker lite bråk då och då men det löser vi och går vidare, man kan inte hänga kvar i gårdagens bekymer för det kommer alltid nya!

Det var vad jag ville säga till er, en del iaf, skulle kunna sitta och skriva en hel uppsatts men ni skulle antagligen bli för trötta för att läsa det iaf. Ni vet ju att jag älskar er och alltid kommer finnas för er och barnen oavsett vad, så egentligen kanske jag skulle radera allt ;) Lönt att skriva sånt ni vet liksom..hehe
(va tvungen att skoja till det lite så allting inte känns så alvarligt) hihihi

Puss och Kram
På er

Syster, svägerska och Moster
Lina
(kärt barn har många namn)
Jag älskar er!

Jaha, då va det dax att bytta blogg kände jag, trivdes inte så bra på min andra och tyckte den var ganska så trist faktikst. Senh är det lite andra faktorer oxå som gör att jag vill byta men det är inget som är intressant för er, mina läsare att veta iaf =)))

Kommer inte skriva så mycket just nu, måste återgå till studierna, men så fort jag får tid blir det lite uppdaterinar och bilder och så!

kram på er så länge!