sweetheartsweet

Kanske är dax att skriva lite.egentligen inte så längesen jag skrev och kanske inte hänt så mycket intressant heller dom senaste dagarna som mest bestått av jobb, plugg och vilda diskutioner....

Sen vi kom hem från USA har min tid mestadels gått till att plugga, känns inge kul att ägna nästan all vaken tid till detta. Hemmet kommer framförallt iklämm, känner  att jag varken har ork eller lust att städa, diska, laga mat osv. Det är inte likt mig, inte för fem öre, jag vill ha städat och snyggt omkring mig men känns bara som nej jag orkar inte idag varje gång jag försöker ta tag i det. Kanske för att det är mycket inlämningsuppgifter på distanskurserna nu och mycket plugg med engelskan, det är inte lätt asså...men måste kämpa och hålla modet uppe. Helgen bestod dock inte med pluggande, istället var jag typ bosatt på jobb, jobbade 7-17,30 lördag och 7-21 söndag, tuffa pass...och inte blev det bättre av att ha en vild diskution med Jonatan lördagkväll. vad vi diskuterade vill jag inte ta upp här det är något mellan honom och mig. Men jag vet inte...mycket svar men ändå inte....det är mycket jag vill som inte han vill och vise verse. lite smått jobbigt men vi ska nog kunna mötas någonstans på halva vägen....dock får jag nog ge upp en sak...men men....får se om jag kan det...
Idag har dagen till största delen bestått i att samla tankarna efter alla helgens händelser både hemma och på jobb och försöka fokusera på att plugga, gick inte så bra, satt mest och pratade med syster itelefon eller hittade andra anledningar till att slippa fokusera på Carl Rogers teorier inom psykologin ;) men kom igång sen iaf. Träffade några klasskamrater på stan och pluggade igenom en hel del på engelskan, dock mycket kvar att lära sig inför provet men blir mer plugg på torsdag med dom så det ska nog ordna sig....Det va det om det!

Sen...ja sen har vi dom andra tankarna i mitt huvud, kom på att jag bara varit "hemma" tre gånger detta året, fattar ni tre små fjuttiga gånger...fan känns piss åt helvete asså. Benjamin vet´knappt vem jag är, Ariel vet men hon är lite försiktig när jag kommer och det förstår jag. Och mamma, johan, pappa, farmor, mormor, morfar, nettan, cia och alla andra där hemma dom saknar jag oxå något så fruktansvärt mycket..känns så tungt att inte veta när jag kan åka hem nästa gång och träffa dom. Och nu ska pappa opereras oxå, hur ska detta gå kommer han klara operationen, kommer han bli helt återställd, kommer han kunna börja jobba igen? Jag vet inte och att inte ens veta om jag kan träffa pappa när han operats känns tungt...men vad gör man tågbiljetter hem går på nästan 1500, har inte råd juh...tråkigt men sant...Hoppas bara av hela mitt hjärta att pappa kommer klara operationen utan problem och jag hoppas verkligen att ni där hemma vet att ni alltid finns i mina tankar...släktingar som kompisar...saknar er alla lika mycket och önskar egentligen att jonatan skulle vilja flytta till skåne så jag hade fått träffa er mer...men han vill inte och jag vill inte lämna honom för familjen hemma. Jag vet juh att familjen finns där och att jag alltid är välkomen hem och jag kan inte tänka mig ett liv utan min älskling, önaskar dock att han ibland skulle kunna sätta sig in i min situation och förstå mig och inte bara säga men du får väl åka hem en helg då..det är inte så lätt juh...jag åker hem träffar alla men sen åker jag hem till vår vardag igen och allt flytter på som vanligt. Jag trivs här uppe det gör jag absolut, men saknaden efter familjen är så otroligt stor så det gör ont.usch....Älskar er alla där hemma glöm inte det!!!


//Paulina